måndag 22 april 2013

Brev till Axel Oxenstierna


Hjälpsammaste rikskansler,

Nu väntar den Svenska armén utanför den Tyska staden Lú´tzen. Man märker tydligt att mannarna är oroliga för morgon dagen.

Vi har slagit läger på ena sidan slagfältet. Lú´tzen ligger på motsatta sidan. Armén och jag har stannat för att jag har en oroande tanke...
Det är tjock dimma, så om den kejserliga armén från Lú´tzen, skulle vara på väg, svävar vi i stor fara. Vi skulle inte hinna se armén i tid, och det gör att armén hotas rejält. Vi har brist på planer. vi kan inte vända om, nu heller när vi är så nära vårat mål. Vi måste anfalla dem när morgon dagen gryr.

Lego-knäcktarna måste få lön, och rikskassan behöver pengar.
Dagen är som sagt orolig i lägret. En del av skogen omkring är nerbränd sen tidigare krig. Det är som att de som dött här varnar oss att fly från den kejserliga armén.
Jag återvänder aldrig mer till Sverige. Ta hand om ekonomin, regeringen, svenska folket och lär Kristina allt du kan.

Jag är dig evigt tacksam Axel.

/Gustav II Adolf (i krig)

4 kommentarer:

  1. Du använde bra slag ord!!!

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar text Felicia, tycker verkligen du har lagt ner tid på din text.

    SvaraRadera
  3. Det var en väldig genom tänkt text. Texten var bra.

    SvaraRadera
  4. Det märks att du har jobbat med texten och det låter verkligen som att du är Gustav II Adolf! ;) Den var super duper bra!! :)

    SvaraRadera